TGIF!
Äntligen fredag och en lugn helg stundar! Sovmorgon har hägrat hela veckan! :)
Igår var jag på O'learys med ett helt gäng grabbar, kul med hockeyintresserade vänner! Fullsatt var det dessutom, sjukt kul med lite satsning på/av Avesta! Jag kommer bli dtammis där!
Nedräkningen inför UK har börjat, nästa söndag drar jag iväg första gången. Blandade känslor! Ska bli kul att träffa alla och få chansen att umgås men ordentligt jobbigt att verkligen behöva lämna ifrån sig kunder på riktigt. :( Vill inte!!
Nu ska jag gosa in huvudet i Villes päls och inte titta upp förrän om ett par timmar!
Trevlig helg!
Motivation?
Svårt med motivation när man vet att det är 3 dgr kvar innan livet börjar förändras. Jag VILL inte. Jag vill ha det som det är nu. :( det kan som sagt säkert bli jättebra men ja orkar inte vara positiv än. Kommer sakna min kollega Sofia som drar till UK på torsdag! Men hon kommer få ett minst sagt spännande år!
Har kommit igång med träning igen efter någon månads uppehåll :) känns skönt!
Jag hade inte så mycket mer att komma med så jag fortsätter väl bränna sönder några hjärnceller på ett avsnitt Paradise Hotel. :P
03.56
Det är alltid fantastiskt underbart att vakna kl 3 och börja fundera över sin framtid. Det är då stört omöjligt att somna om sen. Allt det här med jobbet har verkligen sugit musten ur mig den här hösten/vintern och jag kom på mig själv att tänka att det var otroligt längesedan jag kände mig alltigen lycklig. Jag trodde jag var oumbärlig men man är då alltid utbytbar. Det är läxan jag tar med mig ur det här. När alla gratulerar till ett nytt jobb så hugger sorgen till i hjärtat över att behöva lämna min fina avdelning med mina fantastiska kollegor där jag känt mig så trygg. Förstå mig rätt här, jag är verkligen tacksam över min nya tjänst för jag är mycket medveten om hur arbetsmarknaden ser ut MEN jag kan tycka att många inte har förståelse över min sorg att lämna min nuvarande position. Jag VET hur bra jag haft det även om jag gnällt över sura, stressade kunder och pressade säljare ibland. I slutändan har det dock varit så värt det. Jag har njutit i fulla drag av alla kundbesök och resor och oftast härligt nöjda kunder. Det är dags att gå vidare nu (troligtvis i slutet på februari) och det kommer säkert bli jättebra och jag kommer få en utökad kompetens och kunskap, vilket alltid såklart är en fördel. Jag kommer gå in med positiva ögon men nu först tänker jag vara ledsen. Och jag tänker tillåta mig sjölv att tycka att jag har rätt att vara ledsen för jag har inte valt denna situation.
Nu ska jag försöka sova igen. Ville snarkar så gott på mina fötter :) kanske går bättre att sova nu när jag fått skriva av mig lite. Annars finns ju alltid Netflix och How I met your mother.
/future mrs Ted Mosby
Vinter <3
Idag gjorde jag något jag inte gjort på ca 15 år... Jag åkte längdskidor! Jag fick ju ett par i 30-års present och idag var den perfekta dagen att börja! Sol, -6 grader och ett strålande humör! Tog mig ut till hede, hämtade upp skidorna och letade på ett par stavar modell Gustav Vasa, drack lite celsius och hoppade nöjd in i bilen! Planen var elljusspåret i by men väl där körde jag förbi, i vetskapen om att jag skulle se ut som Bambi på hal is och ville därför undvika allt vad folk hette. Längre inåt skogen stannade jag brevid några timmerhögar. Snörde på mig mina lånade pjäxor i strlk 42. Man tager vad man haver, (+3 par raggsockor) och hoppade ur bilen. Stod sen i ca 5 min och försökte klura ut hur bindningarna fungerade. (Inte den skarpaste kniven i lådan direkt) tog mig på darriga ben iväg efter landsvägen men insåg att det var som att åka skridskor. Såg att det fanns en liten väg där där nån hade gått med sin hund så jag stakade mig ut på den vägen istället. Lite djup snö men det gick. Spårade upp ca 100m i kuperad terräng och åkte sen som en liten unge fram och tillbaka med ett brett leende på läpparna! Haha livsglädje deluxe. Tog sen en promenad i solen och njöt. Bra dag! <3
Nya springskor är dessutom inhandlade!
Dags igen...
För ett livstecken! Jag funderade mest litegrann och kände att jag måste skriva ner det någonstans. Istället för att fokusera på vad jag saknar, måste jag börja fokusera på det jag faktiskt har! Jag har tak över huvudet, mat på bordet, ett jobb att gå till, en familj som älskar mig, vänner som bryr sig och 1000 roliga minnen! Jag tänker ofta på det faktiskt. Hur mycket värre saker och ting hade kunnat vara. En tidig måndagmorgon, trött och jävlig kan jag stanna upp och tänka: det finns de som sitter i bilen på till sin första cellgiftsbehandling nu. (Eller sin 46:e, som min granne) såna tankar får mig att uppskatta livet. Samtidigt är vi alla mänskliga och det vore nog en omöjlighet att gå och vara tacksam hela tiden. Jag menar det händer samtidigt mycket skit också. Men jag kan uppskatta min egen förmåga att ändå kunna tänka såhär. Det gör mig dock till en väldigt orolig människa samtidigt då jag är så medveten om att allt hänger i en sån skör tråd och att liv kan förändras på en sekund. Jag måste vara bli bättre på att inse att livet även kan förändras till det bättre lika snabbt:) Vet inte var allt det här djupa kom ifrån men jag kände att det behövde ut. Så det var allt för idag. Dags att krypa ner i sängen. Imorgon ska jag berätta för mina kollegor hur mycket jag uppskattar dem!
