mmmmikaela

Det är alltid fantastiskt underbart att vakna kl 3 och börja fundera över sin framtid. Det är då stört omöjligt att somna om sen. Allt det här med jobbet har verkligen sugit musten ur mig den här hösten/vintern och jag kom på mig själv att tänka att det var otroligt längesedan jag kände mig alltigen lycklig. Jag trodde jag var oumbärlig men man är då alltid utbytbar. Det är läxan jag tar med mig ur det här. När alla gratulerar till ett nytt jobb så hugger sorgen till i hjärtat över att behöva lämna min fina avdelning med mina fantastiska kollegor där jag känt mig så trygg. Förstå mig rätt här, jag är verkligen tacksam över min nya tjänst för jag är mycket medveten om hur arbetsmarknaden ser ut MEN jag kan tycka att många inte har förståelse över min sorg att lämna min nuvarande position. Jag VET hur bra jag haft det även om jag gnällt över sura, stressade kunder och pressade säljare ibland. I slutändan har det dock varit så värt det. Jag har njutit i fulla drag av alla kundbesök och resor och oftast härligt nöjda kunder. Det är dags att gå vidare nu (troligtvis i slutet på februari) och det kommer säkert bli jättebra och jag kommer få en utökad kompetens och kunskap, vilket alltid såklart är en fördel. Jag kommer gå in med positiva ögon men nu först tänker jag vara ledsen. Och jag tänker tillåta mig sjölv att tycka att jag har rätt att vara ledsen för jag har inte valt denna situation.

Nu ska jag försöka sova igen. Ville snarkar så gott på mina fötter :) kanske går bättre att sova nu när jag fått skriva av mig lite. Annars finns ju alltid Netflix och How I met your mother. 

/future mrs Ted Mosby