?
Där har ni mej idag... ? ett levande frågetecken! Jag vet att det är så man brukar säga men idag är det verkligen så. Jag har precis kommit hem från första dagen i skolan. Det säger allt va?
Efter att ha festat bort sommaren -09 så är det nu dags att tag i livet igen... och bloggen. helst.
Känner verkligen just nu att ja måste få ur mig åtminstone en bråkdel av vad som försiggår i mitt lilla huvud just nu.
Jag trodde jag skulle vakna innan klockan imorse, typ som på julafton och känna mig spänd och förväntansfull, hinna både äta frukost och tvätta håret. Jag vaknade vid 4-tiden av att jag återigen drömt att jag fått barn... men den här gången hade jag glömt av vad jag hade gett ungen för namn. panik känsla jag vaknade av med andra ord. Jag har ofta på sista tiden drömt att jag har barn... de har nog att göra med att så många runtikring mig skaffar barn. Och känslan av att jag glömde mitt barns namn handlar nog om hur stressad jag är och hur jag känner att jag inte riktigt har kontroll över något just nu. Jaja, kommer in på det sen. Vaknade sedan kl 7.00 som ja ställt klockan på men är inte alls pigg. Snoozar till klockan blir 8, tar en dusch, plattar håret, sminkar mig och upptäcker att brödet ja tänkt äta till frukost gick ut i datum idag. Åker hemifrån runt 9, spinger in på shell å handlar en macka som jag sedan inte äter upp iaf av någon anledning. Inser att jag börjar få smått om tid då vi ska träffas kl 10.00 i bombardier arena, som jag inte har en jävla aning om var de ligger egentligen. Tog fram en vägbeskrivning på eniro innan ja åkte och memorerade hur jag skulle åka i rondellerna. Hör å häpna så det gick det vägen och ca 9.50 svänger jag in på parkeringen utanför. Hade jag inte hittat så hade de bara vara att följa strömmen av folk som var på väg mot samma destination som mig själv! De var en del vill ja lova! Härifrån börjar min vandring som ett får. För det är precis så man känner sig. Ny miljö, en massa nya människor, ingen man känner sen tidigare. Vi forslas in i arenan och får 1000-tals broshyrer som man iaf vet att man knappt kommer läsa. Får sitta och lyssna på är den ena nervösa människan efter den andra berättar vad de gör och hur de vill/kan hjälpa oss till en bättre studietid. De sa: Välkommen till mälardalen högskola ca 350 ggr tror ja. Så ja... jag förstod att jag var jääää*ligt välkommen iaf. Väl klar därinne, ca kl 11.00 så skulle man ut och leta på de faddrar som hade rätt program skrivet på en liten lapp. Jag hittar mina rätt snabbt (kandidat programmet inom språk och humaniora, inriktning allmän eller kommunikation) och de verkar jätte trevliga. Nu kommer vi till den ytliga delen av Mikaela Åberg. För jag dömer folk. Efter useende. Tyvärr. Jag tittar mig omkring bland mina blivande klasskompisar och ser ingen "bästis". suck. Men tyvärr är det lite så, man ser ganska snabbt på folk om man kommer komma överens med de eller inte... om man är samma typ av människa, lite samma stil osv. Skäll på mej om ni tycker att jag har fel men för mej har det nästan alltid varit så iaf! Vi går i samlad trupp till högskolan. Det va ganska långt. Jag lämnade bilen för jag ville inte tappa de ur sikte ens för en sekund. Väl framme får vi veta att vi tillhör samma "förening?!" som byggarna... alltså de som ska läsa till byggnadsingenjörer. Trevligt värre tänker jag såklart när jag får se åtminstone 10 potentiella ragg. Haha. Skämt åsido, de va mestadels grabbar iaf. Vi fick gå en rundvandring runt skolan men skulle ni fråga mej nu hur man tar sig till t, s, eller u-huset så har jag absolut ingen aning. Där var det fårskock på högsta nivå igen och man hörde inget av vad de stackars faddrarna sa pga att de va så himl mkt folk överallt. Vi samlas med byggarna igen och de bjuder på korv. Tack o lov att jag på shell lärde mej äta korv igen för annars hade jag nog dött av hunger. Äter en korv med bröd och börjar sen smått att prata med tjejen brevid mej. Hon skulle faktiskt kunna tänkas vara en "bästis" =) Hon låter precis lika nervös som mig och verkar ha lika lite koll. Hon flyttade till västerås från vadstena i lördags så hon känner ingen mer än sina studentlägenhetskompisar. Det ansluter sig sedan två tjejer till som också verkar helt ok, den ena är 29 år och pendlar från sthlm. Puh, ja va inte äldst iaf =P Den andra sa inte så mkt men hon påminde om en gammal klasskompis till mej så henne gillade jag också =) Plötsligt är klockan ett och det är dags för upprop. Faddern emelie frågar vart vi ska vara någonstans och som tur är, så är det några själar som vet. Hon säger att vi ska till samma ställe allihopa och att vi därför kan gå gemensamt. Med samma ställe så antar jag bara att det är samma klassrum. Skulle inte ni göra det?? Jag och mina tre nyfunna vänner (vi har dock inte presenterat oss än) sätter oss på samma rad och ja känner mej ganska nöjd över att inte tillhöra de som får sitta själv. En karl börjar med att presentera sig och sen tar han tag i att ropa upp oss. SÅKLART finns inte Mikaela Åberg med på listan ch ja får ynkligt sträcka upp handen och meddela detta. Han frågar om ja är antagen i reserv men jag svarar nej, då börjar han överlägga med sin kollega och jag vill helst bara sjunka genom jorden när en kille bakom mej petar mej på axeln. Jag vänder mej om och han frågar: -Skulle inte du gå allmän? - Jo säger jag... - Då är du fel, säger han... hmpf. får lov att bli guidad in i ett annat klassrum... får alltså lov att lämna mina "vänner" för att komma in i ett rum med ca 10 personer, varav ca 3 st ska läsa engelska kursen precis som mig. En dam i 45-års åldern med blek blonderat hår + utväxt, och två killar som ser ut att gilla datorer. om ni förstår vad jag menar. =P Vi ropas upp och that´s it. Alla går åt varsit håll. Jag fick innan jag lämnade det andra rummet reda på att det gänget skulle hålla på till ca kl 15. Då faddrarna skulle hämta oss för div. o-obligatoriska lekar på eftermiddagen. Jag promenerar bort och hämtar min bil, åker till shell och köper mej en mezzaluna för att känna mej lite som hemma :S Surfar lite och när kl blir ca 14.45 åker jag bort till skolan igen och parkerar bilen. Går in och ser mej lite vilset omkring, går ut lika snabbt igen och tillbaka till tryggheten i bilen. Jag beslutar mig för att skippa lekarna (och vinet om jag ju ändå inte kunnat dricka) och åka hemåt. Kändes inte som någon idé att "stalka" mina kommunikationsvänner heller när jag inte ens hade koll på vad de hette... tänker att imorrn har vi vår första lektion, då kanske man hittar någon att prata med och kanske kunna göra sällskap till festen som går av stapeln på kvällen. Så imorrn packar jag ner grejjer och sover hos anna-karin.
Just nu är det alltså ett enda myller med tankar i mitt lilla huvud. Men jag ska försöka att sluta analysera vad jag tänker redan första dagen. Jag ska ge det tid. Det kommer säkert bli toppen bra!
Vuxen eller inte vuxen?? Festa eller inte festa?
Ska försöka blogga lite varje dag så ni vet vad som händer!!
(förresten, såklart har jag ju lite panik över vad jag skulle ha på mig på min första skol-dag, som sagt jag har en ytlig sida som alla andra. Det blev iaf nya vero moda jeansen, svart linna och min rosa adidas tröja, på fötterna hade jag vita slip-in skor)
