Då var vi där igen.
Here we go: igår kom jag hem till en halvdöd tv. Det fanns ljud men ingen bild. Provade att köpa en ny antennkabel med förhoppningen om att det var pysens frenetiska, systematiska tuggande på mina kablar som ställt till eländet. Men nej. Död. RIP tv:n. Mamma o pappa är schyssta och lånar ut deras sovrumstv till mig fram till jul och mellandagsrean. Gick in i mitt kaos till vardagsrum och byggde provisoriskt ihop min nya soffa, satte mig i den och vilade blicken i taket. Ni vet taket som jag på egen hand målade om för en sisådär 2 månader sen. En spricka... Två sprickor... 345 sprickor. Känner mig tom. Orkar inte grina åt eländet. Går å lagar kesoplättar. Takplattor är väl billigt? Nähä? Nä ok. Bilen får jag körförbud på den 26/11 om jag inte byter lambdasond. Ni vet en sån där pytteliten obefintlig sak som kostar 2500:- att byta ut. Lägg till lite för tunna bromsskivor fram så har ni situationen klar för er. Min dammsugare gick till de sälla jaktmarkerna för någon vecka sedan... På grund av för mycket hår och kattsand i systemet. 1000:- för en ny en på Elgiganten. I blaim you, pysen. Kommer hem efter urnnedsättning för älskade mormor nu på eftermiddagen <3 , får se att pysen spytt ner min säng och hela bäddmadrassen. (Han undvek mina nya täcken, om jag ska försöka vara tacksam över något) men det betyder att jag lär åka ner till jysk nu och köpa en ny. Går in i köket för att hämta plånboken, slår på lampan. Den låter poff och går sönder. Tack och hej leverpastej.
