7/1 - 2010
Det har redan gått en vecka på år 2010. sjukt.
Inatt drömde jag en sån där dröm som gör att man helst inte vill vakna. Tyvärr så gjorde jag det för en snabb toa paus och sen la ja mej i sängen igen och tänkte stenhårt på vad jag drömt och lyckades faktiskt somna in och fortsätta drömma samma sak. Stark vilja eller bara en otrolig tur? Såklart handlade den om att jag träffat honom. Han med stort H. Han var blond, ansiktet är lite suddigt när ja tänker tillbaka men han va sjukt söt vet ja. såklart om han skulle vara min tillkomande :P Han presenterade mig för sin familj och släppte inte taget om min hand. Inte svårt att försöka tyda den drömmen heller. Vaknade kl 12.27. Fattar inte hur jag kan sova så länge? Vitaminbrist? Ljusbrist? Träningsbrist? aktivitetsbrist? kärleksbrist? Kanske inte är så konstigt iaf då.
Sen sist har jag varit sjukt upptagen med tentor, glöggfest, jul och nyårsfirande, pulkaåkning, familjemys, kompismys, förkylningar, skabb!?, livsplanering och allmänt tokslöande med datorn i sängen.
Nu är det dags för klyschan: Nya tag. 2010. Ett år då jag skulle försöka sluta klaga på allt... haha jag klarade mej till kl 05.10 den 1/1 då Linnea utbrast: Nu klagar du juuuuuu! :P Bra gjort va?
Häromdagen la jag upp en livsplan. Jag bestämde mej för att den dagen jag fyller 30, om ca 3½ år alltså, den dagen är jag utomlands. Jag vill antingen resa runt i någon månad eller kanske bosätta mej i Grekland en stund och jobba. Förhoppningsvis har jag då kanske träffat någon som är villig att följa med mej, och annars träffar jag säkert människor på vägen. Den här planen betyder då att jg lär skaffa mej ett jobb lite kvickt så jag kan spara ihop lite pengar till detta äventyr och lite pengar så de räcker till ett sparkapital till det lilla hus jag vill köpa när jag sedan kommer hem. Blir det inte så här nu så är det ingen katastrof, då har jag säkert hittat på en ny plan, eller bara fallit in i en plan som passar bättre. Jag måste försöka ha hopp om att allting faktiskt kommer bli ganska bra framöver :)
Just nu sitter jag ihopkrupen i sängen i mjukisar, å raggsockor för det har vart så himla kallt ett tag... det bara biter i kinderna när man går utanför dörren. Promenaderna la ja tyvärr ner någongång före jul där då de blev för stressigt med tentor och allt. Tyvärr prioriterar jag inte min hälsa som jag borde. Önskar det va en längre varm period här i sverige då ja har en förhoppning om att i vår/sommar komma igång ordentligt och inte lägga ner det. Jag ska ju gå/jogga tjejmilen i höst med mamma och syster så. Då gäller det att vara hyfsat i form iaf :)
Jag har tackat nej till att fortsätta plugga i västerås. och som vanligt som blir jag livrädd när jag tar såna här beslut, livrädd för att folk ska se mej som en avhoppare och att de/ni ska skrika rakt ut: -Va i helvete håller du på me? Jag kände att det inte var så roligt som jag trodde och at vissa delar bara var ångestframkallande. En del grejer var så klart toppen roliga, men om det ska vara värt att jag ska låna så mkt pengar som man gör när man studerar så måste det nästan vara topproligt hela tiden... och det förstår jag mkt väl att ingenting kan vara men då får det vara så. Jag sökte till en svenska utbildning som går på distans fr falun men som jag tyvärr hamnade som 8:e reserv på så just nu är jag inte garanterad att göra det heller i vår. (kan jag vara rädd för att lyckas?) Just nu står jag på noll. Hittade 1 jobb.... 1 JOBB... inte mer än 1 alltså som jag ska söka. Å det är i Örebro. Ja just det, jag är återigen inne på tankarna att överge Avesta för en annan ort ett tag. Och det kanske är dags att äntligen fullfölja det? Jag börjar känna det som att jag sösar bort viktigt tid på att inte göra ågonting. Även om jag vet att när jag ser tillbaka på det här så kommer jag mest minnas allt roligt jag har iaf. För det gör jag nu på den perioden jag hade för något år sen. Jag tyckte allt var nattsvart ett tag, med jobbet som resesäljare och en viss affär med en viss herre som inte va nå bra för mej. Men som sagt, tittar jag tillbaka från bilderna jag har från den tiden så ser jag bara en massa vänskap, leenden och roliga kvällar. :) Blir glad av det, det känns inte alls som bortkastat, inte ett dugg. Jag vet alltså fortfarande absolut inte vad jag vill göra, men jag har ju en aning om vad det INTE är jag vill göra iaf. Det har jag säkert sagt förut.
Nu ska jag lägga upp mitt cv på Poolia för jobbet i Örebro och hoppas att ödet gör att jag hamnar någonstans bra.
Typ.
Jag är dessutom himla tacksam för läkarvården :) Vi satt på lasarettet igår med mamma som fått dropp tre dagar i rad, i en timme per dag för att hon känt av sin ms igen. Hon verkar dock ha blivit bättre igen och det känns himla bra! Så hur skrämmande sjukhus än är, så är det bra när det kommer något gott ifrån de! Dessutom hjälper det ju att mamma e en krutkvinna <3
Det var allt för idag. Kanske, lovar dock ingenting, men kanske så ska jag försöka hålla i bloggandet ett tag nu gen då :P
Inatt drömde jag en sån där dröm som gör att man helst inte vill vakna. Tyvärr så gjorde jag det för en snabb toa paus och sen la ja mej i sängen igen och tänkte stenhårt på vad jag drömt och lyckades faktiskt somna in och fortsätta drömma samma sak. Stark vilja eller bara en otrolig tur? Såklart handlade den om att jag träffat honom. Han med stort H. Han var blond, ansiktet är lite suddigt när ja tänker tillbaka men han va sjukt söt vet ja. såklart om han skulle vara min tillkomande :P Han presenterade mig för sin familj och släppte inte taget om min hand. Inte svårt att försöka tyda den drömmen heller. Vaknade kl 12.27. Fattar inte hur jag kan sova så länge? Vitaminbrist? Ljusbrist? Träningsbrist? aktivitetsbrist? kärleksbrist? Kanske inte är så konstigt iaf då.
Sen sist har jag varit sjukt upptagen med tentor, glöggfest, jul och nyårsfirande, pulkaåkning, familjemys, kompismys, förkylningar, skabb!?, livsplanering och allmänt tokslöande med datorn i sängen.
Nu är det dags för klyschan: Nya tag. 2010. Ett år då jag skulle försöka sluta klaga på allt... haha jag klarade mej till kl 05.10 den 1/1 då Linnea utbrast: Nu klagar du juuuuuu! :P Bra gjort va?
Häromdagen la jag upp en livsplan. Jag bestämde mej för att den dagen jag fyller 30, om ca 3½ år alltså, den dagen är jag utomlands. Jag vill antingen resa runt i någon månad eller kanske bosätta mej i Grekland en stund och jobba. Förhoppningsvis har jag då kanske träffat någon som är villig att följa med mej, och annars träffar jag säkert människor på vägen. Den här planen betyder då att jg lär skaffa mej ett jobb lite kvickt så jag kan spara ihop lite pengar till detta äventyr och lite pengar så de räcker till ett sparkapital till det lilla hus jag vill köpa när jag sedan kommer hem. Blir det inte så här nu så är det ingen katastrof, då har jag säkert hittat på en ny plan, eller bara fallit in i en plan som passar bättre. Jag måste försöka ha hopp om att allting faktiskt kommer bli ganska bra framöver :)
Just nu sitter jag ihopkrupen i sängen i mjukisar, å raggsockor för det har vart så himla kallt ett tag... det bara biter i kinderna när man går utanför dörren. Promenaderna la ja tyvärr ner någongång före jul där då de blev för stressigt med tentor och allt. Tyvärr prioriterar jag inte min hälsa som jag borde. Önskar det va en längre varm period här i sverige då ja har en förhoppning om att i vår/sommar komma igång ordentligt och inte lägga ner det. Jag ska ju gå/jogga tjejmilen i höst med mamma och syster så. Då gäller det att vara hyfsat i form iaf :)
Jag har tackat nej till att fortsätta plugga i västerås. och som vanligt som blir jag livrädd när jag tar såna här beslut, livrädd för att folk ska se mej som en avhoppare och att de/ni ska skrika rakt ut: -Va i helvete håller du på me? Jag kände att det inte var så roligt som jag trodde och at vissa delar bara var ångestframkallande. En del grejer var så klart toppen roliga, men om det ska vara värt att jag ska låna så mkt pengar som man gör när man studerar så måste det nästan vara topproligt hela tiden... och det förstår jag mkt väl att ingenting kan vara men då får det vara så. Jag sökte till en svenska utbildning som går på distans fr falun men som jag tyvärr hamnade som 8:e reserv på så just nu är jag inte garanterad att göra det heller i vår. (kan jag vara rädd för att lyckas?) Just nu står jag på noll. Hittade 1 jobb.... 1 JOBB... inte mer än 1 alltså som jag ska söka. Å det är i Örebro. Ja just det, jag är återigen inne på tankarna att överge Avesta för en annan ort ett tag. Och det kanske är dags att äntligen fullfölja det? Jag börjar känna det som att jag sösar bort viktigt tid på att inte göra ågonting. Även om jag vet att när jag ser tillbaka på det här så kommer jag mest minnas allt roligt jag har iaf. För det gör jag nu på den perioden jag hade för något år sen. Jag tyckte allt var nattsvart ett tag, med jobbet som resesäljare och en viss affär med en viss herre som inte va nå bra för mej. Men som sagt, tittar jag tillbaka från bilderna jag har från den tiden så ser jag bara en massa vänskap, leenden och roliga kvällar. :) Blir glad av det, det känns inte alls som bortkastat, inte ett dugg. Jag vet alltså fortfarande absolut inte vad jag vill göra, men jag har ju en aning om vad det INTE är jag vill göra iaf. Det har jag säkert sagt förut.
Nu ska jag lägga upp mitt cv på Poolia för jobbet i Örebro och hoppas att ödet gör att jag hamnar någonstans bra.
Typ.
Jag är dessutom himla tacksam för läkarvården :) Vi satt på lasarettet igår med mamma som fått dropp tre dagar i rad, i en timme per dag för att hon känt av sin ms igen. Hon verkar dock ha blivit bättre igen och det känns himla bra! Så hur skrämmande sjukhus än är, så är det bra när det kommer något gott ifrån de! Dessutom hjälper det ju att mamma e en krutkvinna <3
Det var allt för idag. Kanske, lovar dock ingenting, men kanske så ska jag försöka hålla i bloggandet ett tag nu gen då :P
Kommentarer
Trackback
